Hanna Sundin

Jag vet att jag borde skrivit ett inlägg eller två under de här två tre dagarna, men har helt enkelt inte haft lust, ork eller viljat inse vad som har hänt och kommer och hända framöver. Nu har jag försökt samlat mig och börjat att ta in det besked som jag fått. (För vissa som läser detta kanske det inte alls är någon big deal och inte förstår alls vad det är som är problemet, men som mig som träning är den största delen av dagen och vardagen var det ett väldigt tufft besked).

I söndags vaknade jag upp strax efter 7 av att jag hade bröstsmärtor(vid hjärttrakten). Vi ringde sjukrådgivningen och stod i kö i ca 40 minuter för att få prata med dem. När vi kom fram, sa de åt oss på en gång att vi skulle ringa 112. Efter en stund kom ambulansen, vi tog ett EKG och åkte till sjukhuset. Där tog vi ett till EKG, lungröntgen, och blodprover.

Allt såg bra ut förutom blodproverna, då de låg lite för högt för att enzymer hade släppt från hjärtat. Sjukhuset ville därför att jag skulle stanna kvar över natten så de kunde göra en övervakning under natten med ett EKG. 
Dagen efter vaknade jag upp med nästan ingen smärta alls i bröstet, vilket var väldigt positivt. Igår gjorde jag ett ultraljud på hjärtat och då fick jag konstaterat att jag hade fått en lindrig hjärtmuskelinflammation och hade fått vätska i hjärtsäcken och måste därmed vara borta från fysisk aktivitet i 5 veckor. Jag blev såklart oerhört ledsen, arg, förvånad och chockad. Detta har alltså orsakats av att jag helt enkelt har tränat när jag haft ont i halsen, haft feber eller haft en infektion i kroppen.

För några av er kanske 5 veckor, inte är någon lång tid alls, men för mig som tränar minst 2 pass om dagen är fem veckor en evighet känns det som. När det har gått 5 veckor kommer jag bli kallad till ett arbetsprovstest, som innebär att jag kommer vara uppkopplad med EKG på hjärtat och kommer att göra ett träningsprov på cykel där jag jag ska ta ut mig tills jag spyr på. Om det inte visar några konsitheter på EKG:t så kommer jag få återvända till mina dagliga rutiner sedan. 

I början blev jag faktiskt lite lättad och slippa ifrån denna press. Det har bara gått några dagar och jag saknar det oerhört redan. Jag är såklart glad att det "bara" blev 5 veckor, då jag har hört andra som har behövt tagit ett uppehåll på 1 år, så jag är glad att det bara blev drygt en månad. Jag behöver dock inte sitta still hela tiden, utan jag får liksom ut och gå eller köra Yoga osv. bara det är träningsformer som inte är en pulshöjnings träningsform.

Jag tror att många människor bara tränar för att bli smalare eller kanske inte alls tycker att det är roligt. Men för mig är det definitivt tvärt om. Känsan när man är i ett crossfitpass och håller på att dö av jobbigthet, eller känslan när man går ut på plan innan match. Det är då man vet att träning är så mycket mer än en sport, utan en kärlek och jag älskar det så otroligt mycket.

Jag vet att det här är en träningsblogg osv. och det är det mesta av vad dessa inlägg och min blogg handlar om, men som ni kanske förstår nu så kommer inte inläggen bli så mycket om träning nu när jag inte får träna helt enkelt. Hoppas ni förstår.